31/8 – giorno tre
Första skoldagen. Klockan ringde vid sju, upp och hoppa! Vid tjugo över åtta var vi på plats vid Via Paradiso, Scuola Leonardo da Vinci. Och ja, hjärtat klappade lite fortare än vanligt… I alla fall på hälften av oss. Efter lite snabbfixat pappersarbete blev vi visade till ett litet klassrum, där det efter hand droppade in fler nybörjare. Gruppen bestod av oss, två amerikaner och en israelit, varav minst två var mer än måttligt korkade… Första lektionen gjorde en rivstart, när vår lärare äntrade rummet. ”Io sono Franco, io sono italiano.” Och så var vi igång! Tempot kan man kalla… ehm… raskt? Efter första dagen, som bestod av ett 90-minuterspass, en kvarts paus, följt av ännu ett 90-minuterspass, kunde vi redan läsa och stava, skapa meningar och en hel hög med nya ord. Håller vi det här tempot lär vi prata flytande inom en ganska snar framtid. Lovande!
Resten av dagen bjöd på en promenad till coop, som ligger en dryg kilometer bort. Nära och bra, dock uppförsbacke hela vägen hem. Just det! Vi har ju glömt att beskriva gatorna här. Det räcker egentligen med två ord: de lutar. Via Valerozzi, där vi numera är bosatta, ligger i en typisk pulkabacke, om man nu vill att pulka ska vara det sista man gör här i livet. Den är fruktansvärt brant. Ej anpassad för höga klackar kan jag även tillägga, efter noggranna tester…
Efter lite läxläsning och ett första möte med vår osociala amerikanska till rumskamrat, blev det middag. Kvällen bjöd på en fin skiva nötkött och vitlöksfräst spenat, serverat med färsk pasta och tomater. Till det dracks ett pärlande vino rosa.
Vi hörs imorgon! Ciao.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar