29/8 - giorno uno

Vi ska alltså till Italien. Från den 29e augusti till och med mitten av december. Jobbet? Att plugga italienska tre timmar om dagen och äta en massa god mat. Någonstans här vaknar jag i drömmen och inser att det är verklighet. Om åtta timmar går flyget till Pisa.

Resväskan vägdes in på något hekto ifrån de maximalt tillåtna 15 kilona, men som tur var så kunde handbagaget överpackas med det som inte fick plats i det rullande bagaget då Ryan Airs förbud och regler mest togs som riktlinjer. Väl inne i på Sveriges kanske tråkigaste flygplats i närheten av Nyköping (som förövrigt har ett Åhléns, och en krog, faktiskt) fick vi tag på några sittplatser i närheten av gaten och inväntade tålmodigt avgången.
Efter att flera gånger råkat ut för barn i det hemskaste av ålderspann (6 - 36 månader) hade vi en plan för valet av sittplatser. Välj ut de som är för gamla att ha barn som över huvud taget kan vara i närheten av skrikande ålder, och sätt dig i raderna mellan dem. Planen hade emellertid en gigantisk läcka. Kom ihåg: Gamla människor kan ha barnbarn.

(Tätande hörlurar och musik dämpar inte allt.)

Två timmar och trettio minuter senare möttes vi av en fuktig och varm skymning i de södra delarna av Pisa. Vi lämnade den smått underdimensionerade flygplatsen för ett ännu varmare tåg som tog oss den förvånande korta sträckan till centralstationen, bara 150 meter från vårt hotell. Hotellet var kanske tre stjärnor när det byggdes, men förlorade nog den ena efter trettioåriga kriget. Ni får nog höra mer om det, ”men vi ska absolut inte klaga!”.

Två välbehövliga duschar senare gick vi ut för att se oss omkring och ÄTA för första gången på åtta timmar. Vi hittade en mindre restaurang i närheten som bjöd på gudomlig pizza och laxpasta. Vi gick en liten promenad i närområdet och somnade sedan nästan stående. På, inte i, den stenhårda sängen.