giorno tredici

Skolveckan börjar än en gång närma sig sitt slut. Det är helt galet vad fort tiden går här! Så, vad har hänt idag? Hm… Inte mycket egentligen. Efter skolan tog vi en promenad till Coop och storhandlade lite. Fyra fullproppade kassar fick följa med oss hem, varav den första fick ett hål i botten redan vid affärens parkering, yey. Resten klarade sig faktiskt ändå hem. I alla fall tills vi kom till vår port, då gick båda handtagen av på den tyngsta av kassarna. Rätt bra timing ändå, måste jag säga. Vi köpte med oss en stekpanna hem, eftersom den enda med lite storlek på var helt bucklig och repig. Vi anar att någon har fått en fin bula i huvudet, vid ett tillfälle eller flera…

Resterande tid spenderades med en tur till internetcaféet, där den glada mannen som jobbar där verkar känna igen oss, vid det här laget. Han ser i alla fall ännu gladare ut när vi buongiorno:ar honom. Inte visste jag att det var så givande att jobba på ett sådant ställe, men visst, varför inte? Efter lite uträttade ärenden på internettet var det dags för mat, för ovanlighetens skull. Mat har blivit något av det viktigaste i våra liv för tillfället och det är faktiskt ganska roligt att pyssla med. Dagens middag bestod av gnocchi patate serverat med en pestosås, färska tomater och lite hyvlad parmesan. Till dessert hade vi inhandlat några olika sorters ostar som vi åt med olivkex och till det dracks en Chianti, Toscanas eget vin. Ostarna vi knaprade på var en pecorino fresco från Siena, en något hårdare och starkare variant som tydligen innehöll grappa, vår parmesan och slutligen en enkel edamer, som i vanliga fall tjänar som frukostost. Det var inte helt fel, kan jag lova.

När vi hade ätit alldeles för mycket ost och av den anledningen knappt kunde röra oss, kom vi på att vi hade lite läxa att göra till dagen efter. TJOHOO! Två övningar med prepositioner, efter nästan en hel flaska vin… Hm, vi kan medge att det gick sådär. Jag tror knappt att vi hade hälften rätt, men det var ganska roande!

Hörs imorgon! Ciao.