giorno cinquantaquattro

Mitten av veckan är här och bara en dag kvar till ännu ett besök. Eftersom vår framförhållning är underbar tänkte vi att detta vore en bra dag att leta efter hotellet, som vi hade lovat att kolla upp innan ankomst. Vi gick alltså över halva stan till den gata där vi trodde att det skulle ligga. Icke.. Vi var inte heller så smarta att vi hade med oss en karta eller ens adressen till hotellet. Lite lätt snopna fick vi istället gå hemåt igensen. På en tvärgata i närheten hittade vi en bokhandel, som lättade upp stämningen betydligt. "The Bookshop" hette den och hade endast engelska böcker och mycket trevligt och pratglad (!) personal. Det slutade med ett köp av en begnagnad bok faktiskt, en kriminalhistoria som tydligen skulle vara bra.

Efter promenaden var det bara att gå hem och vända, för nu var det dags för en runda till Coop och köpa allt som behövdes till Baggarnas hitkomst. Det blev ostar. Många ostar. Samt lite vin och övriga tillbehör såklart.

Allt gående satte sina spår och till kvällen orkade vi inte ens tänka på att laga mat. Det blev ett restaurangbesök och varsin pizza. Det visade sig vara fel val. Vi gick nämligen till ett ställe som vi hade varit på innan, precis i början. Även då beställde jag pizza, som var alldeles utmärkt. Detta var dock inte fallet denna gång. Man kan sammanfatta det med ett blä. Botten var stenhård och halvbränd, den lilla mozzarella som existerade var nerbränd i pizzan och det enda som dög var egentligen prosciutton och ruccolan. Äckelpizzan var så hård att jag fick en mindre blodutgjutning i mitt gaffelfinger... (Och ja, jag vet att man ska ta i med kniven, men det hjälps inte.)

På hemvägen var vi, särskilt vissa av oss, ganska purkna över denna totalt förspillda måltid. Som plåster på såren gick vi därför till ett mindre ställe, som sålde pizzaslicar och delade en som bestod av riktligt med mozzarella och tomat. Efter detta blev vi något minre uppgivna och vandrade hemåt, för läs- och mysstund, i det höstiga Siena.

A presto!

Värme i lägenheten!

giorno cinquantatre

Nu har det äntligen hänt. Vi har blivit med värme i lägenheten! En ny form av primitiv lycka...

giorno quarentanove

Ännu en skolvecka förbi och ännu en ätardag har infunnit sig. Lika ofattbart varje gång, tiden flyger iväg! Vi startade upp på Barché, som vanligt, med två cappuccino och dagen till ära även varsin cornetto (croissant "på svenska"). En ganska vanlig skoldag följde. Måste säga att det faktiskt börja gå riktigt bra med italienskan nu. De värsta spärrarna börjar släppa och det är helt okej att prata, för det mesta i alla fall...

Det blev inget gymmande idag, då vi båda hade alldeles för svårt att överhuvudtaget röra oss. Träningsvärk är icke att leka med! Menmen, det blir säkert bättre och bättre, ju mer vi kommer in i det. Just nu märks det att det var ett tag sen man ansträngande sig ordentligt...

Goda nyheter förresten, vi har hittat ett duntäcke! Räddningen i kylan. Vi kanske inte ska klaga så mycket, med tanke på att rykten säger att det redan har snöat hemma i Kalmar.

Fredagkväll betyder ut-och-äta-på-restaurangkväll. Denna gång tänkte vi prova en liten osteria som bara ligger ett kvarter bort, men nejdå, precis som förra veckan fick ta till reservplanen, då det var knökafullt. Istället kom vi att tänka på en liten trattoria som vi besökte då mina föräldrar var och hälsade på. Sagt och gjort, vi traskade dit. Redan på vägen började vi planera vad vi skulle käka och fundera över vilket vin som passade till. Väl framme på gatan funderade vi över om vi kommit rätt.. Låg den inte precis här? Svaret var jo, det gjorde den. Det är bara lite svårare att se en liten restaurang om den har ett metallhölje nerfällt framför ingången och alla lysen släckta. Det var med andra ord jättestängt. Vad göra nu? Man kan ju inte direkt ge upp, vi var ganska hungriga vid det här laget. Tredje gången gillt, vi vandrade till en annan liten trattoria, som vi även den hade ätit på med mina päron. Det såg väldigt fullt ut, men servitören såg ut att känna igen oss och placerade oss, med ett stort leende, vid ett bord tillsammans med en annan dam. Hon gick rätt snart..

Maten var fantastisk, precis som vid föregående visit, och vi åt till vi nästan var tvungna att rulla ut.
Antipasti: Bruschetta al pomodoro - en portion att dela (vi lärde oss snabbt att det räckte gott och väl, om man ville orka fler rätter).
Primi/Secundo piatti: För Oscars del blev det Polenta al salsiccia e funghi och för mig blev det en gammal favorit, Ossobucco. Till detta delade vi patate fritte och spinaci all'aglio.
Dessert: Macedonia di frutta, på svenska fruktsallad, bestående av jordgubbar, kiwi & äpplen.

Tanken var att sedan gå vidare till någon trevlig bar, exempelvis Bella Vista, och ta oss något uppfriskande. Inte heller nu hade vi turen med oss, för första gången någonsin var det stängt! Galet. Vi vände hemåt, fast beslutna om att försöka igen imorgon. Håll tummarna för oss då..

A domani, ciao!

giorno quarentotto

Veckan som gått har gått i träningsvärkens tecken, jag har aldrig haft så mycket träningsvärk vad jag kan minnas i alla fall. Hur som helst så känns det otroligt bra att ha tagit upp träningen igen och vi kommer att fortsätta gå till gymmet fyra gånger i veckan.

Det är ordentligt kyligt om dagarna nu, inte alls många grader förrän lunchtid och i skuggan är det isande kallt. I lägenheten är det inte jättevarmt när man vaknar heller; vi har en filt och ett överkast över sängen och Nåde den som tar täcket på natten.

Nu ska jag skriva en liten lista på saker som vi vill ha när mina föräldrar kommer hit på en långweekend om precis en vecka.

Arriverderci.

Ps. Io penso che noi possiamo parlare italiano abbastanza bene adesso, ma è un po' difficile parlarlo velocemente.

giorno quarentacinque

Idag hände det. Helt plötsligt blev det höst i Siena, och man får ta på sig en massa kläder när det inte är mer än kanske 5 grader om morgnarna. Chocken fick oss att lägga idén om att ta sig ut och springa på is och vi tog oss till gymmet mitt över gatan. Vi blev med gymkort.

Gymmet är ett typiskt italienskt gym, drivet av en kampsportare som förmodligen blivit tillräckligt avdankad för att inte kunna överleva på sin sport. Gymmet har ett förhållandevis brett utbud av maskiner, fria vikter och konditionsmaskiner plus lite övriga attiraljer och vi bestämde oss direkt för att köpa ett månadskort. Sagt och gjort. Några timmar senare var vi nere för vårt första pass som bestod av ett halvkroppsprogram. Vi var lite ovana vid träningsvärk måste vi medge.. Vi har upptäckt att alla italienare inte är korta och pyttesmå. Fast, i och för sig, de stora är bara på gymmen så det är därför man inte ser dom...

giorno quarantaquattro

giorno quarentadue

Helt plötsligt var det fredag. Jag uppfattade inte detta förrän i skolan, på rasten när vi pratade om vad vi skulle göra i helgen. Veckan har gått så galet fort att jag på allvar trodde att det var torsdag...

Vi gick en sväng på stan på eftermiddagen. Jag köpte den väska som jag nämnde tidigare och strosade runt i stan lite allmänt. Vi tittade in på restaurangen där vi hade tänkt äta senare på kvällen. Så blev det icke.

Det regnade när vi gav oss ut en liten stund före niotiden, det åskade så effektfullt som man bara ser i halvkassa deckare. Gatorna lystes upp av blixtarna och vi skyndade vidare mot La Taverna di San Giuseppe. Vi möttes av en mysig lokal med valv där det satt många människor som såg ut att trivas förträffligt. Tyvärr var de lite för många. Första restaurangen där vi har fått vända i dörren faktiskt - men skam den som ger sig. Vi skyndade oss istället till Due Archi, för tredje gången, och kvällen var räddad. Pasta med tyffel och lasagne.

A domani.

giorno quaranta

Trots några riktigt både trevliga och roliga dagar, kände vi att vi nu behövde lite tid för återhämtning. Det blev alltså ingen spännande dag, som förtjänar något längre blogginlägg. Man kan sammanfatta det såhär:
Vi vaknar och går till skolan. Vi går hem och äter lunch. Vi lägger oss i sängen och läser varsin bok. Det håller i ungefär en halvtimme, sen sover vi i två timmar. Vaknar, ligger kvar och läser lite. Inser till vår stora glädje att det snart är dags för mat igen. Mm.. Kvällen till ära blir det även tidig nattning och ännu mer sömn. En fin dag.

Efter lite välbehövlig rekreation är vi nu redo för ännu en morgondag. Ciao!

giorno trentanove

Vi vaknade vid halv niotiden när vi fick dagens första kaffe på baren vid skolan. Några föräldrar syntes inte till eftersom de hade åkt till San Gimignano och kom inte tillbaka förrän vi hade hunnit gå i skolan, äta lunch och sova lite till...

Eftermiddagen spenderades i Siena. Celie fick två skjortor som satt fruktansvärt bra, förmodligen de två första som provats som hade verklig passform.. Utöver det blev det en liten väska i brunt läder, för det allra nödvändigaste. Jag provade faktiskt en väska där också, fast en något större modell. (Jag kan skvallra om att den faktiskt har köpts, men inte än - i bloggvärlden...)

Vi fortsatte att promenera och njuta av Sienas mysiga liv på gatorna med ett kort avbrott för att gå hem och byta om för att gå ut lite på kvällen. En mysig liten restaurang bjöd oss på mycket god mat, pollo cacciatore, hemgjord pasta med vildsvin etc.. Det var ännu ett ställe där mycket italienare själva går för att äta, och jag tror att ordet genuint behöver reevalueras lite...

Vi fick, sista dagen, chansen att visa vårt Bella Vista för de första utomstående, men om två veckor är det faktiskt dags igen...

Det var fyra mycket trevliga dagar som avslutades på natten, vi som levt i vår egen lilla värld långt ifrån den svenska vardagen blev lite påminda om att Sverige faktiskt samexisterar med Italien. Hur god maten än är här.

Buona notte.

giorno trentotto

Även denna dag startades upp med en gemensam kaffe, hela klanen samlad. Den här gången blev det på Barché, vårt vanliga cappuccino-innan-skolan-café, samt något tidigare än dagen före. När det blev dags för oss att ta oss vidare för att fylla på kunskapsförråden, gick föräldrarna vidare för att utforska vad Siena hade att bjuda på i kulturväg. Till min fars stora glädje. Huvudattraktionen skulle tydligen vara några reliker som man bara var tvungen att se, enligt min mormor. Det visade sig vara några gamla tänder, eventuellt tillhörande S:t Catarina, men vem vet...

Eftermiddagen ägnades åt utflykter. Direkt efter skolan hämtades vi upp med bil, utrustade med systemkameran i högsta hugg, som de riktiga turister vi är. Dagens första destination var Pienza. Pienza är en mysig liten rennäsansstad med tillhörade kloster, som jag, min mor och mormor tidigare har besökt. Självklart var vi tvungna att smyga oss in i klostret, som numera är omgjort till hotell, eftersom de var där vi spenderade natten vid vår förra visit. Det var precis lika underbart mysigt som då, alltså ett varmt rekommenderat boende för den som kommer hit.

Bilresande (i detta fall i och för sig bara en dryg timme, men ändå) tar på krafterna och när vi kom fram var vi ordentligt hungriga. Lunchen intogs på, surprise, surprise, samma ställe som vi hade ätit förr och minnet svek inte; det var precis lika gott! För att riktigt festa till det blev det både primi och secundi piatti för alla närvarande. Det som åts var: Hemgjord pici / tagliatelle al pomodoro / arrabiatta. Sedan severades en god korv, med utseendet mot sig, till mamma, medan resten av oss åt rostbiff. Till detta åt vi en grönsakspaté, patate fritte och insalata mista.

Mätta, glada och goda tog vi oss sedan vidare till Montepulciano, där det blev en mindre vinprovning, med köp, caffè och strosande på små mysiga gator. Vi tittade även in i dagens andra kyrka. För oss även den andra kyrkan sedan vår ankomst till Italien, men det kanske man inte ska nämna...

Mycket trötta körde, alternativt sov, vi hem till Siena igen. Hemma väntade ännu en ostkväll, för att bli av med lite rester. Kan tilläggas att det inte lyckades utan att vi nu, en vecka senare fortfarande har mängder av ost kvar.. Menmen, en mycket trevlig dag förgylld med dåliga ordvitsar.

A domani!

giorno trentasette

Klockan tio på morgonen träffade vi Celies föräldrar för en kaffe på Nannini's, och sen vidare på en rundtur för att visa alla platser och annat vi beskrivit i både bloggen och via telefon. Vi gick förbi Duomen och Campon för att sen kika på parken där vi brukar plugga i anslutning till en hal backe. Efter lite återhämtning på deras hotell lite söder om centrum promenerade vi in igen och fortsatte visningen av, numera, vårt Siena. Till lunch blev det Senesiskt bröd med lufttorkad skinka, som inmudigades i en park. Det var hemmamatch för Siena så fortet där vi brukar springa eller bara vara var stängt hela dagen - lite synd då man har en ganska bra utsikt över fotbollsplanen därifrån...

På kvällen träffades vi igen på Campon för en liten apperitivi och lite antipasti i form av olika sorters skinka, salami och bruschetta. Just Campon är det ställe i Siena där man bara kan sitta och titta på folk utan att egentligen ha något speciellt för sig. Det verkar som om alla som kommer till Siena upptäcker det ganska snabbt och jag tror det är det som tillför så mycket av stämningen till Torget. Där satt vi hur som helst och samspråkade en stund innan det var dags att ta sig vidare.
Vi gick mot en resturang vi hade sett ut i förväg. När vi väl kom ner i valven där resturangen låg var det lite för tyst och lite folk, så vi gick istället över gatan till ett lite mindre ställe som serverade oss hemgjord pici, och lite olika sorters kött bara för att nämna något. Efterrätten var den första riktigt bra Tiramisun jag smakat i Italien sen vi kom hit, och Celie fick någon sorts crème brûlée- och sockerkaksblandning. En mycket trevlig dag avslutades helt enkelt på ett mycket trevligt sätt!

A domani.

giorno trentasei

Idag var min stora dag, den nittonde för att vara exakt. Firande började faktiskt direkt efter 12-slaget, då jag fick mitt första grattis. Efter lite sömn fortsatte det med lite paket och en frukost ute på café Nanini, tillsammans med de riktiga italienarna. Deras cappuccino blev snabbt utsedd till den bästa vi druckit här, hittills i alla fall. Dagen flöt sedan på som vanligt med lite storhandling på coop inför vår mysiga hemmamiddag och senare ankomst av mina päron.

Kvällen till ära hade vi lite artigt bett de övriga inneboende to fuck off, så att vi fick laga mat och äta middag tillsammans, utan att någon satt och skrattade åt en film på datorn i samma rum eller liknande. Detta efterföljdes faktiskt och vi kunde avnjuta en middag i lugn och ro, för en gångs skull. Dagens meny bestod av bruschetta al pomodoro, aglio e parmeggiano serverat med bresola till antipasti. Detta följdes sedan av en saffransrisotto med kyckling och sparris. Allt utsökt gott!

Vid halv 12-tiden på kvällen anlände två trötta, men ändå ganska glada, päron till vår lilla lägenhet. De bjöds inte på en ostbricka, nejnej, de fick ett helt ostbord serverat. Tillsammans med två olika sorters vin, ett Chianti Classico och ett Brunello från Montalcino. Båda fina, lokala och framförallt otroligt goda. I ostväg bjöd vi på två sorters Pecorini, en vällagrad (mer av parmesantyp) och en färsk, båda från Siena, en färsk grappaost, en formaggio fumato (rökt ost), en brie och självklart en parmeggiano. Vi hade även kostat på oss en riktig buffalomozzarella för en gångs skull. Om vi märkte skillnad mot den vanliga "vardagsmozzarellan"? Nej, jag tänker nog inte ens svara på den frågan, det känns nästan för överflödigt. Den var fantastisk! Till detta åt vi också små korvar, en toskansk och en vildsvins, naturella bruschetta, olivkex och frukt.

Lite firande blev de även senare, trots att klockan hade passerat tolvslaget vid det laget. Fler paket blev det, men som tur var slapp jag sången. Till allas vår stora lättnad. Trevligt var det och det blev nästan lite feststämning rut vårt lilla köksbord. Vid halv 2-tiden började alla bli lite möra, så vi bestämde oss för att fortsätta diskussionerna över en kaffe morgonen efter istället.

Ciao, a presto!

giorno trentacinque

Gick till skolan med lite blyinfattad luva på morgonen. Vi repeterade lite direkta och indirekta artiklar - eller vad det nu kan heta på svenska. Vi lär oss grammatiken helt på italienska, vilket gör det ganska svårt att översätta just grammatiska ord till Svenska..

Det blev en ganska trevlig ätardag och vi utforskade en närliggande pizzeria på kvällen. Jag åt en tryffelpizza som helt klart var en av de bättre jag ätit, och Celie en laxpizza som inte heller den var fel på något sätt. Vi återvänder dit helt klart.

Notte

giorno trentaquattro

Dags för dagen P. Dagen för vår pubrunda, eller "pub crawl" som det heter på det lite mer internationella språket, med en riktig engelsman. Vi hade nämligen bestämt att vi, tillsammans med vår londonbosatta vän Will, var tvungna att ge oss ut för en grundlig undersökning av Sienas pub- och barliv.

Kvällen tillbringades på fyra olika ställen, mellan tidpunkterna 21.30 och 02.30. Det började bra, vi hittade inte första krogen där vi stämt möte med Will. Efter en halvtimmes promenerande i mycket rask takt fram och tillbaka, kors och tvärs och efter att ha frågat en mycket vänlig och hjälpsam italienare om råd, kom vi tillslut fram till Loch Ness. Loch Ness är en skottsk pub i klassisk stil, med tv-apparater som ständigt visar fotboll. Då det var vår första destination och relativt tidigt en torsdagkväll, var det inte precis fullt. Vi var ganska ensamma med andra ord, men det var trevligt. Här dracks kvällens första öl för herrarna och en G&T för mig. Helt klart godkänt. Senare under kvällen fick vi av en slump reda på att just dessa öl innehöll 9% vilket kanske inte hade tagits med i beräkningen, men lika glada för det var vi.

Vidare bar det mot Dublin Post, en irländsk pub där det självklart dracks Guinness. Även lite martini och margarita slank ner. Tanken var sedan att gå till ännu en irländsk pub, men denna var tyvärr stängd för kvällen. Anledning okänd. Därför fick vårt sökande fortsätta... Efter en liten stund kom vi till en tysk bar som även serverade lite käk, vilket vissa av oss tydligen var mycket sugna på. Även här bjöds det på öl såklart och för mig gin&lemon. Till detta åts någon slags varm panino med prosciutto, formaggio och funghi. Vad Will åt kommer jag inte ens ihåg, men antagligen något liknande.

Kvällens sista stopp blev Barone Rosso, en italiensk discobar där det kryllade av amerikanare. Där träffade vi även en av våra rumskamrater, till vår stora glädje. Temat för hela denna utgång blev ganska snart att amerikanare är ganska korkade, vilket vi kom tillbaka till gång på gång. På detta sista ställe blev det ännu en G&T, dock snudd på odrickbar då det i stort sett var ett dricksglas med gin och is. Möjligen hade de klämt in en liten citronskiva också. Vissa av oss hade tröttnat vid detta laget, efter att ha haft hicka i fyra timmar, och vi gick ganska snart hemåt. En mycket lyckad kväll i det stora hela, bortsett från hickan som även det blev ett huvudsamtalsämne.

Innan vi skiljdes åt bestämde vi absolut att vi skulle hålla kontakten med Will, som även lovade att han skulle skriva en lista över de bästa barerna i London. Stackars oss, nu bara måste vi ju åka dit...

Ses imorgon, mer eller mindre pigga och glada! Ciao.