giorno trentasei
Idag var min stora dag, den nittonde för att vara exakt. Firande började faktiskt direkt efter 12-slaget, då jag fick mitt första grattis. Efter lite sömn fortsatte det med lite paket och en frukost ute på café Nanini, tillsammans med de riktiga italienarna. Deras cappuccino blev snabbt utsedd till den bästa vi druckit här, hittills i alla fall. Dagen flöt sedan på som vanligt med lite storhandling på coop inför vår mysiga hemmamiddag och senare ankomst av mina päron.
Kvällen till ära hade vi lite artigt bett de övriga inneboende to fuck off, så att vi fick laga mat och äta middag tillsammans, utan att någon satt och skrattade åt en film på datorn i samma rum eller liknande. Detta efterföljdes faktiskt och vi kunde avnjuta en middag i lugn och ro, för en gångs skull. Dagens meny bestod av bruschetta al pomodoro, aglio e parmeggiano serverat med bresola till antipasti. Detta följdes sedan av en saffransrisotto med kyckling och sparris. Allt utsökt gott!
Vid halv 12-tiden på kvällen anlände två trötta, men ändå ganska glada, päron till vår lilla lägenhet. De bjöds inte på en ostbricka, nejnej, de fick ett helt ostbord serverat. Tillsammans med två olika sorters vin, ett Chianti Classico och ett Brunello från Montalcino. Båda fina, lokala och framförallt otroligt goda. I ostväg bjöd vi på två sorters Pecorini, en vällagrad (mer av parmesantyp) och en färsk, båda från Siena, en färsk grappaost, en formaggio fumato (rökt ost), en brie och självklart en parmeggiano. Vi hade även kostat på oss en riktig buffalomozzarella för en gångs skull. Om vi märkte skillnad mot den vanliga "vardagsmozzarellan"? Nej, jag tänker nog inte ens svara på den frågan, det känns nästan för överflödigt. Den var fantastisk! Till detta åt vi också små korvar, en toskansk och en vildsvins, naturella bruschetta, olivkex och frukt.
Lite firande blev de även senare, trots att klockan hade passerat tolvslaget vid det laget. Fler paket blev det, men som tur var slapp jag sången. Till allas vår stora lättnad. Trevligt var det och det blev nästan lite feststämning rut vårt lilla köksbord. Vid halv 2-tiden började alla bli lite möra, så vi bestämde oss för att fortsätta diskussionerna över en kaffe morgonen efter istället.
Ciao, a presto!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Även om det är en bra bild på allt gott vi fick gör det inte det rättvisa. Det var alldeles fantastiskt. Du glömde förresten berätta om peston och den annorlunda fikonsenapen. Den var jättegod och oväntad måste jag säga. Det var inte ett dugg synd om oss kan vi samanfatta det med trots att vi åt och drack tills vi nästan sprack.
SvaraRaderaVarför fick vi inte veta att Celie fyllde år?
SvaraRaderaGrattis i efterskott!! Ärtan är besviken på mig nu kan jag tänka:) Hon mår för övrigt toppen och är sååå fin och mysig! Hoppträning på lörd! Kramar från oss!!!
SvaraRadera