giorno venti

När vi gick till en ny galleria/magasin som vi inte varit på i närheten av stationen funderade vi på mycket sämre bilförare vi skulle bli på tiden här utan att köra bil. Efter en liten stund av eftertänksamhet kom vi fram till att den största risken skulle vara att ta trafikförordningar lite som tips eller rekommendationer. De italienska trafiklösningarna är praktiska, men ibland förmodligen gjorda av någon prao på Verket di Väg. Vi har sett otroligt smala gator med trafikljus på bara ett håll (!) och tvåfiliga vägar som möter och korsar varandra. Trots mystiska gator med eller utan skyltar så tycks italienarna behålla lugnet. Att tuta anses lite fult, och används mest för att hälsa på vänner och familj och det är faktiskt ganska lugnt här. Vår lärare sa att trafiken i Napoli, Firenze och Rom däremot var det raka motsatta. Jag kan alldeles för få svordomar för att köra där…

Imorgon ska vi äta middag med Frank och Ruth för att det är deras sista dag här. Vi börjar förstå att vi kanske inte kan få så mycket bättre inneboende i vad som känns som vår lägenhet nu. Marcus, advokaten från London, gör inget väsen av sig alls. Vi har utbytt några artighetsfraser vid morgon och kväll, men inget mer än så. Alla nöjda, men det vore kanske lite kul att samspråka lite.

Nota bene: Vi har tränat idag: promenad 30 min, 150 situps var och armhävningar tills vi nästan dog. Adesso, faccio la doccia. A dopo!

Dagens middag: Fiskfilé med potatismos, serverat med gröna ärtor.