giorno ventuno

Sista dagen i skolan för den här veckan – och den sista med Franco, skulle det visa sig – var ganska snabbt avklarad. Vi lekte en förhållandevis avancerad lek idag – Taboo. (Man får ett kort med ett ord som man ska beskriva utan att nämna några ”förbjudna” ord. På tid. För oss lite som pictionary , men utan att rita…)

Fredagen var också sista dagen för Ruth och Frank i lägenheten. Vi hade hunnit bli ganska vana vid deras sällskap i köket, morgon – middag – kväll, och vi har nog inte kunnat önska oss några trevligare ”inneboende”. Vi bestämde oss för att gå ut och äta tillsammans på kvällen, som avslutning. Vid åttatiden promenerade vi iväg i en sydvästlig riktning mot en restaurang som Ruth besökt tidigare. Hon berättade något om servitören, men inget som vi la någon vikt vid…

I Due Archi

Maten: Vi kommer definitivt komma tillbaka tack vare maten. Vi åt båda bruschetta som antipasti, jag åt grillad scampi och Celie kött. Bruschettan var väl tilltagen och var inte tråkig på något sätt. Enkelt och gott som Italien i helhet. Jag borde inte förväntat mig jättemycket av scampin, men den smakade helt okej men var inte speciellt mycket på något sätt. Köttet var gott. Ruth som åt pizza drog nog det längsta strået; det såg underbart ut! Denna späda figur åt upp allt, så jag antar att hon inte klagade… Gott, inte tillkrånglat och utan att vara simpelt. (3,75/5.)

Miljön: Vi satt på små lutande bord på gatan, vilket passade våra syften perfekt. Inomhus såg trevligt ut, och vi har nog inget speciellt att klaga på. (3,3)

Service: Vi blev inte precis överväldigade av något leende när vi kom; kyparen var tydligen sur över att Ruth hade en pojkvän i Tyskland; så han verkade helt nedstämd och pratade endast med henne när han tog upp beställningen. Men, när vi skulle betala den totala notan på €87, så blev han alldeles till sig och stormade iväg med den. Ruth hade bett om notan av fel person! Han kom tillbaka, då stod det helt plötsligt €67. Vi och Ruth blev lite förvånade och såg förmodligen väldigt frågande ut. ”Räcker det inte? Hade du frågat mig om notan hade du fått det för €40!” Förlåt? Hur som helst så fick vi tre rätter för cirka 150 kronor per person. En olyckligt kär italienare höjde betyget. (4/5) (Vi tar med Ruth nästa gång.)

Menyn: Lagom mycket, stor variation med menyer efter Land eller Vatten. (Inget mittemellan.) Mycket bra prisnivå för att vara så gott. (3,7/5)

Läget: En liten stunds promenad sydväst om campon, inga större turistfällor i närheten och på en ganska lugn gata. Lagom. (3,4/5)

Totalt: 3,63 We’ll be back.

Det var faktiskt nästan lite sorgligt att säga adjö till våra vänner på kvällen sen, men vi bytte mailadresser och nummer; så vi kommer nog att höras i framtiden. (Just nu har jag faktiskt fått mail från Ruth med bilder från hennes två veckor här!)

A presto!